Vad, hur och varför?

För skojs skull slår jag in ”Pedagogisk dokumentation” för en sökning på internet. Mycket är skrivet i ämnet och påfallande mycket handlar om förskolan. Där verkar Reggio Emilia ha spelat en stor roll. För grundskolans senare del är stoffet tunt. Samma bild får jag av mitt arbetslag där inte pedagogisk dokumentation är ett etablerat begrepp.

Kravet på dokumentation har ökat med införandet av nya styrdokument för grundskolan. I de allmänna råden för planering och genomförande av undervisningen (Skolverket, 2011) står bl.a. att:

Läraren bör dokumentera sin planering och uppföljning så att de ger stöd för att:
- genomföra, följa upp och utvärdera undervisningen,
- kommunicera med elever och vårdnadshavare vad som är syftet med undervisningen och hur den ska genomföras,

Läraren bör använda sig av effektiva rutiner och former för dokumentation som väl återspelar elevernas kunskaper och som ger en grund för kommunikation av bedömning och betygsättning med elev och vårdnadshavare,


Här kan man förstå att de kräver en pedagogisk dokumentaion även om inte begreppet används. Traditionellt sett är min bild att dokumentation har bestått av en tabell/klasslista där elevers poäng och ev. betyg har noterats ner. Jag har svårt att se detta som tillräckligt idag. Flera i mitt arbetslag anser att detta är intressant. Vi ska dokumentera på ett effektivt men samtidigt ändamålsenligt sätt. Ett digert förändringsarbete har tagit sin början…

Göteborgs universitet skriver följande:

”Pedagogisk dokumentation är en metod för att öka medvetenheten om det egna arbetet i förskolan och skolan och därmed göra det möjligt att synliggöra och reflektera över förhållningssätt och lärandeprocesser. Skolverket betonar vikten av att detta till en del av det dagliga arbetet tillsammans med barnen.” (GU, Ann-Charlotte Lindgren, 2009)

Vad som blir viktigt här tycker jag är det Wehner-Godée (2010) skriver om att vi måste hitta metoder som underlättar dokumentationsarbete. Det tar tid att hitta en rimlig dokumentationsnivå och att man ska tänka på att inte ta på sig mer än man behärskar. ”När lärare börjar göra pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier får de problem med tiden, att hinna med att dokumentera och bearbeta materialet. Den som vill fortsätta måste helt enkelt spränga gamla tidsstrukturer och organisera om sitt arbete” (Wehner-Godée 2010 s.112)

Dokumentation och reflektion måste få, och tar tid. Det är först när det sker en reflektion kring dokumentationen som den kan anses pedagogisk. Lenz Taguchi (2000) skriver att dokumentation blir pedagogisk då den används för att förstå och fatta nya beslut om utmaningar för barns och vuxnas lärande i ett socialt samspel. ”Pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation… barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogen… Via dokumentationen kan pedagogen också kommunicera tillbaka till barnen….barnen får syn på sina egna tankar igen” (Lenz Taguchi, 1997 s.34)

Lenz Taguchi (1997) skriver vidare att ”Pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete” Hon nämner också en slutsats från Peder Haug; ”Förändringar kräver att de som arbetar inom ramarna för verksamheten har förändrat grunden för sin förståelse eller grunden för sin föreställning om vad arbetet handlar om/…/ De måste kunna tolka signaler och ge dem mening på ett nytt sätt” (s.14) Detta är intressant anser jag och jag tror att styrkan i ett arbetslag som har ett gemensamt mål är stort samtidigt som vårt synsätt i grunden måste förändras; sk. Omdefiniering.

Varför?

 ”Via en pedagogisk dokumentation har vi möjlighet att se barnet på nytt – om och om igen. Vi kan tänka lyssna och ifrågasätta i en gemensam reflektion kring det vi ser och hör” (Lenz Taguchi, 1997 s.56)
”Vid genomgång av det insamlade materialet har vi en unik möjlighet att få syn på fenomen som ligger bortom det vi först såg eller kommer att tänka på. Det meningsfulla finns således inte enbart i vad vi först ser och lyssnar oss till, utan produceras också i själva tolkningsakten.” (Wehner-Godée 2010 s.90)
En pedagogisk dokumentation hjälper alla parter att utvecklas och få syn på lärprocesseer. Då menar jag skolan i stort; organisation, pedagoger, elever o föräldrar. Det är ett redskap för en förbättrad dialog och utvecklad formativ bedömning.

Hur?

Wehner-Godée (2010) presenterar många olika sätt att dokumentera; penna och papper, ljudinspelare, kamera, videokamera och dator. Datorn sammanfogar flera medier. Hon framhåller vikten av att ha ett genomtänkt syfte med sin dokumentation. Man bör klarlägga vilka frågeställningar man vill finna svar på och vad man ska ha materialet till.

IPaden rymmer möjlighet att använda samtliga medier som Wehner-Godée (2010) nämner, samtidigt som den är enkel att alltid ha med sig. Undra hur den kan förändra vårt arbetssätt…

Vad?

Den pedagogiska dokumentationen växelverkar med styrdokumenten i skolan. Den ska syfta till att utveckla verksamhet, pedagog och elev samt vara ett stöd för formativ och summativ bedömning. Det ska dokumenteras som krävs för att utföra uppdraget.

Nästa steg i arbetslaget:

1.       Testa dokumentera och gör den pedagogisk. Belys, diskutera och förbättra
2.       Nå en ökad samsyn kring hur vi ska dokumentera, formulera oss och varför det är viktigt.

Referenser:

Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholms universitets förlag

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier.  Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet (2011). Läroplan för grundskolan. Lgr 11

Skolverket (2011). Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen

Göteborgs universitet
http://www.ufn.gu.se/samverkan/vara_verktyg/pedagogisk_dokumentation/ 2012-01-12